Jonglera bollarna av känslor

Jag befinner mig i en känslomässig cirkus där en läskig clown slänger mina känslor i en studsig jonglering.. Jag är glad, arg, kär, hatisk, nöjd, ledsen, ja listan kan göras lång, och allt blandas i en enda kompott av oförklarliga toppar och dalar!

Jag längtar så efter att få avbryta detta långa uppehåll på över nio månader men samtidigt känner jag att vad är meningen? Det kommer ju ändå aldrig funka! Det som fanns då kanske inte ens finns nu och även om det gör det kan världarna vara för avskilda för att överhuvudtaget gå att förena. I samband med det känner jag att min värld är inte bra nog vilket gör mig initialt ledsen men sen förbannad. Det är faan sån här jag är. Klart jag kan bättra mig men det ska inte vara utgångspunkten att jag ska bli någon annan! Men samtidigt, vem har bett mig? Ingen! Det är mitt egna osäkra jag som tar över och som förklarar klart och tydligt att jag inte duger som jag är. Då blir jag ledsen för min egen skull att jag ska behöva känna så.

Andra dagar, dagar som inte är som denna, känner jag mig stark som en oxe och som att jag är perfekt som jag är. Att det är bara min självkänsla som inte har fattat det än. Jag känner mig lugn och tillfreds. Jag behöver inte gripa efter halmstrån för med lite tålamod ska jag få en hel bal. Vilket problem det än handlar om så kommer lösningen uppenbara sig och livet kommer bli så som jag alltid velat ha det. Dock är dessa dagar inte så många. Däremot kan jag nog få omvärlden att tro att det är så, att jag är ingen man kan trampa på eller nån som bryr sig om vad någon tycker eller tänker..

Detta blev väldigt flummigt.. Men oavsett.. Jag mår konstigt och jag trivs inte med det! Hoppas lösningen inte är allt för långt borta..