Jonglera bollarna av känslor

Jag befinner mig i en känslomässig cirkus där en läskig clown slänger mina känslor i en studsig jonglering.. Jag är glad, arg, kär, hatisk, nöjd, ledsen, ja listan kan göras lång, och allt blandas i en enda kompott av oförklarliga toppar och dalar!

Jag längtar så efter att få avbryta detta långa uppehåll på över nio månader men samtidigt känner jag att vad är meningen? Det kommer ju ändå aldrig funka! Det som fanns då kanske inte ens finns nu och även om det gör det kan världarna vara för avskilda för att överhuvudtaget gå att förena. I samband med det känner jag att min värld är inte bra nog vilket gör mig initialt ledsen men sen förbannad. Det är faan sån här jag är. Klart jag kan bättra mig men det ska inte vara utgångspunkten att jag ska bli någon annan! Men samtidigt, vem har bett mig? Ingen! Det är mitt egna osäkra jag som tar över och som förklarar klart och tydligt att jag inte duger som jag är. Då blir jag ledsen för min egen skull att jag ska behöva känna så.

Andra dagar, dagar som inte är som denna, känner jag mig stark som en oxe och som att jag är perfekt som jag är. Att det är bara min självkänsla som inte har fattat det än. Jag känner mig lugn och tillfreds. Jag behöver inte gripa efter halmstrån för med lite tålamod ska jag få en hel bal. Vilket problem det än handlar om så kommer lösningen uppenbara sig och livet kommer bli så som jag alltid velat ha det. Dock är dessa dagar inte så många. Däremot kan jag nog få omvärlden att tro att det är så, att jag är ingen man kan trampa på eller nån som bryr sig om vad någon tycker eller tänker..

Detta blev väldigt flummigt.. Men oavsett.. Jag mår konstigt och jag trivs inte med det! Hoppas lösningen inte är allt för långt borta..

Vuxenpoäng!

Jag har köpt min första bil idag! Å inte vilken bil som helst utan en fräsch kombi!

Missförstå mig rätt, jag har haft bil sedan 2005 men de har alltid ägts av mina föräldrar.. Idag var det jag som skrev på ägarepapprena, inte pappa..

Jag känner att jag plockar vuxenpoäng eftersom.. Villa, hundar och nu kombi.. Dock fattas ju en egen karl men det får tiden utvisa.. Är ju först efter det man kan skörda den ultimata vuxenpoängsgivan: planerad graviditet! ^^

Haha näe nu flummar jag bara efter en 18-timmars dag! Ni får ha överseende med det.. Jag är iaf väldigt nöjd men min nya räcer so far och hoppas det håller i sig!
godnatt! Kram

Tåg

Tänkte skriva en klagan på tågen, men jag orkar inte.. Så trött!

….

Jag är så förbannat jävla less! Du kan dra av helvete ditt satans as, låt mig bara vara ifred! Du ger mig ingenting annat än sveda och värk och jag hoppas du drunknar i din egen elakhet!! Faan vad jag hatar dig!

Ont i ryggen

Hur ont har jag egentligen? Det är väldigt svårt att förklara eller ens komma fram till så det blir rätt.. Jag har haft problem med min rygg sen åttonde klass ungefär. Jag skulle stå på händer under gymnastiken, jag segnade ner och ”landade” på huvudet och stukade nacken. Det gjorde väldigt ont och jag blev stel. Jag åkte till läkare och fick remiss till en sjukgymnast. Denna sjukgymnast var den sämsta jag kunnat komma till! Jag gick dit totalt 15 gånger varav endast 2-3 gånger tog hon faktiskt i mig. Jag fick övningar att göra vilka många av dem gjorde för ont att göra och då fick jag som respons att ”hoppa över dom då!”

Efter dessa 15 besök hade min värk i nacken spridit sig så den omfattade hela ryggen! Från bäckenet ändå upp till hårfästet.. Sista gången grät jag när mamma hämtade mig och jag sa att det kändes som att jag inte blev trodd! Då fick mamma nog, tog mig till läkaren igen och krävde en remiss till en specialist! Det tog några få besök för honom att hitta rätt övning till mig som fick värken att släppa! Jag var så glad!

Men detta är tio år sedan.. Sedan dess har jag haft mina problem med ryggen.. Visst, jag tränar för lite! Helt klart! Men det som jag insåg den här veckan då jag åkte till en kiropraktor efter att ha fått så ont i nacken att jag blev rejält illamående var att jag har nog ont mest allt jämt. Folk får inte ta på min rygg, det gör ont! Jag vaknar nästan alltid öm i ryggen, men det hör till. När vänner beskriver vissa problem de fått känner jag att sådär har jag det ju nästan jämt. Jag har tyckt att jag har varit sjåpig och tänkt att nu är du bara egocentrisk och tror att allt handlar om dig! Men när jag var till kiropraktorn och han börjar med att peta på olika punkter där han ser på mig att jag har ont och jag nästan skriker rakt ut för det känns som kniven rakt in i muskeln, då kände jag mig inte så löjlig längre.. Jag kände mig heller inte så löjlig igår när jag knappt kunde gå över till mamma och pappa utan att känna som att jag vilken sekund som helst kommer ”tappa benen” för hela nedre ryggpartiet kändes så svagt.

Såklart finns de dom som har det mycket värre med en kronisk smärta men jag är inte löjlig när jag säger att jag har ont av min rygg nästan jämt. Grejen är väl att för den skull lider jag inte av min rygg jämt. Jag har en hög smärttröskel när det gäller den och har vant mig vid att det stramar och tar emot i vissa lägen. Det är dock ingen bra egenskap av den anledningen att det oxå gör att jag söker hjälp för sent.

Hur som haver, min tanke är nu att det är dags att göra ngt åt detta. Gå på regelbundna behandlingar tills dess att det börjar kännas bra. Det kommer att göra ont och det kommer krävas lite av mig när det gäller träning och liknande men det hör ju bara till! Är enbart dumheter att det inte är gjort tidigare! Jag tänker inte fortsätta ha ont!

Misshandel

Hat, hot, elaka kommentarer, nedvärdering av folks egenvärde med mera.. Jag blir så ledsen och arg när jag ser det.. Överallt!! Oavsett om det gäller en underklädesreklam, politik, ursprung eller bara en bild på sig själv så ska folk uttrycka sina åsikter.. Åsikter som inte är sakliga överhuvudtaget och som bara fyller den vidriga funktionen att slå ner på folk!

Finns det så fruktansvärt lite empati i vårt samhälle att vi inte kan se människan bakom? Att allt är svart eller vitt? Att det inte kan finnas någon annan sanning än din egen?

Jag blir ledsen och arg men framförallt rädd! Detta ständiga hat och personer, många personer, som ser det som sin egen rätt att verbalt få misshandla folk hur de vill kan inte annat än leda till ett mer otryggt samhälle! Distansen mot ”de andra” görs bara större utan insikt om att de andra ingår i samma grupp som en själv: Människan! Och jag kan säga en sak att oavsett vem du möter har du mer gemensamt med den personen än vad ni inte har gemensamt! Oavsett ursprung, hudfärg, kön, politisk åsikt eller storlek på kläderna! Klart ska man få uttrycka sakliga åsikter men det finns ALDRIG en anledning att verbalt misshandla folk! Så min stora önskan är att folk slutar vara så jävla hatiska, se lite mer objektivt på vem de möter, börjar förstå att det är en människa bakom och behandla den med respekt!