Vetskap

Bara för att hjärnan vet så vet inte hjärtat.. Men jävlar vad uppläxat det kan bli! Dumma med det är att det känns så tydligt….

Långsamt

Ja, långsamt var tanken! Långsamt och med bestående resultat!

Den här första månader har det då gått allt annat än långsamt! Minus 5 kg på vågen på mindre än en månad! Ja, jag känner mig faktiskt riktigt stolt! Men kan ärligt säga att jag trodde att jag hade läst av ett kilo fel imorse när jag satt och tänkte på det senare idag.. Men näe, klev på nu igen när jag kom hem från jobbet och det verkar som att det stämmer!

Det bästa är att jag lyckas göra detta utan att behöva lägga undan mitt liv! Jag kan äta vad jag vill men i lämplig mängd och inte jämt.. Men är ju så det ska vara! Den här förändringen är på livstid, det är ingen dunderkur där jag ska rasa i vikt för att sedan ett halvår senare ha gått upp det igen. Jag vill få en sund relation till mat och det är bara så att jag ska lyckas den här gången. Jag har kämpat med mina onda andar i nästan hela mitt liv och nu tänker jag sluta fred, tacka dom för att dom gjort mig till den jag är men be dom lämna mig för gott!

Sådär, slut på sentimentalt dravel! Men jag skulle dock behöva ha lite hjälp med att komma olika belöningar till mig själv när jag uppnår mina mål.. Har ni nå tips? Om nu någon läser dvs..

Näe, nu gör jag en tidig kväll! Nattinatt!

Samvete

Det evigt dåliga samvetet, hur gör man sig av med det? Är det inte att man tränat hundarna för lite är det att man har städat för lite.. Och är det inte att man ätit för mycket så är det att man rört på sig för lite.. Alltid finns det nånting som gör mig missnöjd med mig själv!

Jag vet inte varför jag är begåvad med en sån ständig självkritisk inställning där det är så fruktansvärt svårt att göra rätt.. Eller kanske lite vet jag varför men det viktiga är att det nu faan ska bli ändring! Jag vet inte riktigt hur men på nått vis ska jag komma till en mer nöjd inställning till mig själv och till mina prestationer!

2013 är mitt år!

Vad är meningen?

Träffa fel person. Träffa rätt person vid fel tillfälle. Inte träffa någon vid rätt tillfälle. Frustrerande delar i livet och vad är egentligen poängen?

Nu skiter jag i det här och tar med mig lilla faran på hundträning!

Livets pussel

”Om jag ska dit måste jag fixa det först så jag hinner göra det andra innan och självklart måste jag fixa någon som kan hjälpa mig med det tredje så jag äntligen får det fjärde löst..” Ngn som känner igen sig?

Jag tycker att livets pussel är knepigt nu.. Och jag är ändå själv med två hundar och två katter! Hur blir det då om dagen kommer när man har man och barn? Ojoj!

Som idag.. Jag skulle egentligen jobba men jag själv hade en tid på vårdcentralen och Hugo hade en tid hos veterinären.. Såna gånger gillar jag mitt jobb skarpt för kunde ta med jobbet hem.. Så jag jobbade hemma under förmiddagen, gick och lämnade hundarna vid lunch och begav mig till vc.. Sen var det att bege sig hemåt, äta en sen lunch, ta med Hugo och åka till veterinären.. Efter undersökningen var klar skyndade jag mig till Reginas å köpte ben, sen var det bara att köra hemåt igen för att hämta Mylo då pappa nu stod påklädd å väntade på att bege sig.. Ränna ränna!

Och nu visade det sig att Hugo behöver operation på torsdag.. Då ska jag alltså lyckas lämna och hämta Hugo på vet-stationen, jobba plus komma på ett sätt som gör att Mylo inte är på Hugo när han ska läka.. Känns inte som en sån liten utmaning heller för även om jag litar på mina föräldrar när det gäller hundarna så vill jag gärna vara där för Hugo när han ska gå igenom det.. Men hur gör jag då med jobbet? Och hur gör jag med Mylo ifall jag ska jobba? Hundarna kan ju inte vara ihop hos föräldrarna för då kommer Mylo vilja leka med Hugo.. Åh, tankevurpa blir resultatet! :s men nu ska jag sova så kanske svaret kommer till mig imorrn!

Godnatt!

Nytt år, nya möjligheter!

2013 kommer jag förhoppningsvis minnas som året jag äntligen tog tag i det som så länge legat. Det året då jag äntligen gjorde det, bara för min skull. Året då det tillslut löste sig..

Under de första 8 dagarna som hittills har gått av 2013 har det faktiskt skett mycket som talar för att det ska bli året då det händer.. 6 dagar in i det aktivt och det känns faktiskt riktigt bra!

Jag vet att jag skriver kryptiskt men jag är inte riktigt där så jag kan skriva det öppet.. Jag kanske aldrig blir det! De som står mig nära de vet redan och det händer att jag berättar spontant för mer ytligt bekanta för det är egentligen inget jag skäms över. Men att faktiskt sätta det på pränt känns lite för långt steg. Trots att det är ngt ganska banalt. Hur som helst..

Jag hoppas att i år är året jag kommer minnas som en brytpunkt i mitt liv! Det är dags nu!