Vikt
Det kan inte ha undgått någon att jag är överviktig. Det krävs det inget geni för att förstå, man behöver bara se mig. Jag har haft det jobbigt med vikten så länge jag kan minnas! I mitt huvud har jag alltid varit tjock och det är inte så konstigt då jag genom hela min skoltid fick höra olika varianter av skällsord gällande detta. Visst, jag har varit det sedan barnsben oxå men det är knepigt hur detta ger folk en godtagbar anledning att påpeka det och få en att må dåligt över det. Barn är barn och barn är elaka ibland. Det fruktansvärda är att det pågår även efter tonåren i vuxen ålder. Men då blir det inte så uttalat förutom om det är på facebook då, där får man tydligen säga vad som helst till vem som helst!
Men hur det än är så är man elakast med sig själv. Tänk om ens tankar kunde spelas upp via högtalare så skulle nog folk sluta håna överviktiga för då får de höra vilka hemska saker man säger till sig själv. De räcker, behövs inte mer!
Det jag blir på fascinerad av är att övervikt är något man ska skämmas över, något man får skylla sig själv för att man har. Har man andra ätstörningar så är det synd om en men jag kan inte beskriva mitt problem med mat som något annat än en ätstörning. Det är oerhört svårt att kontrollera och det grundar sig i något helt annat! Tror många med mig skulle hålla med!
Jag har iaf nu försökt sluta lyssna på den hånande skaran (där även mina tankar ingår) och nu se det för vad det är. Det är ett problem och ett problem som är kopplat till hälsa och därför har jag nu bett sjukvården om hjälp. Jag har vetat sedan något år tillbaka att jag har en hälsoaspekt som gör att det är svårare för mig att gå ner i vikt men inget som gör det omöjligt. Har nu fått börja träffa en distriktssköterska där jag fått göra olika hälsotester för att kartlägga hur kroppen mår. Överlag är alla tester bra. Hon ska även hjälpa mig i min relation till mat och vara en stöttepelare när det går tungt. I förlängningen ska jag även på ett läkarbesök för att få remiss till psykologen. Känns lite läskigt att gå till psykolog men som sagt, det finns mycket i bagaget som påverkar den jag är idag.
Jag känner mig motiverad att jobba mot att må bra fysiskt och mentalt. Det handlar inte längre om att jag ska bli smal för att jag ska känna mig fin och snygg. Det handlar om att må bra över mig själv, tycka att det är värt att ta hand om mig själv och då kommer kilona försvinna.
Detta är det mest öppna blogginlägg jag skrivit. Det känns som att blotta den mest skamsna delen av mig själv och jag var så nära att inte lägga ut detta utan lösenord men för mig är det här en del i att sluta skämmas för den jag är. Jag är så mycket att vara stolt över och min vikt ska inte få skugga det lika mycket som det gjort tidigare! 