Mylo

november 2nd, 2012

Ja, i onsdags fick jag alltså hämta hem honom! Den lilla valpen som egentligen inte skulle flytta hit av flera olika anledningar lyckades ändå bli min. Mylo heter han och han är ett riktigt charmtroll!

På vägen hem från Monica, som är hans uppfödare, tyckte han det var jobbigt! Han gnällde och gnällde. Halvvägs hem stannade vi och gick ut i skogen så han fick kissa. Efter ytterligare några kilometer stannade vi helt för att se om han ville somna. Jag ville inte att första resan enbart skulle vara orolig utan kände att det vore bra om han somnade en stund. Mycket riktigt somnade han och resten av resan sov han av och till, dock smågnydde han de stunder han var vaken.

Väl hemma fick han snusa av hemmet utan att några katter eller hund störde. Hugo fick komma in efter en liten stund för en kort introduktion. Hugo blev nästan i extas och spänd som en fiolsträng. Det är tur han är som han är ändå, gick att säga åt honom att ta det lugnt och så vidare iaf. Efter det fick Hugo vara i sovrummet så liten skulle få sova lite ostört i vardagsrummet efter separationen med mamma och syster. Efter den sovstunden har dom dock varit tillsammans och det funkar så bra!

Katterna däremot gillar inte det nya tillskottet! Dom håller sig i stort sett bara på övervåningen och i trappen och det beror på den enda anledningen att trappen är avskild med kompostgaller så den lille inte kan komma åt dom eller deras mat. Jag förstår att de är avvaktande mot Mylo. Han tycker nämligen att dom är väldigt intressanta tuggleksaker och är inte det minsta rädd för dom. Hos hans uppfödare bor en härligt kisse som tyckte väldigt mycket om valparna och som lät dom göra lite som dom ville. Jättegulligt, men är svårt för Mylo att veta att inte alla katter är lika förtjusta. Jag hoppas att dom kommer bli så pass säkra på sig att dom säger ifrån snart och sätter honom på plats. Annars måste jag nog försöka hitta ngn som har en hundvan katt som kan ge honom en lämplig dask på nosen om några veckor!

Bortsett från katterna går allt jättebra! De första två nätterna har vi varit ut två gånger per natt och helt undvikit olyckor. Känns super att jag vaknar av att han börjar röra på sig och att vi kan gå ut å kissa på en gång! Jag har ingen avgränsning alls med något kompostgaller eller liknande för natten och som det känns nu behövs det inte heller.

När det gäller träning tar vi det rätt lugnt, han har ju bara varit här i drygt två dygn än så länge, men lite kontakt, sitt, inkallning och ”av och på” med kopplet testar vi på och än så länge talar det för att det finns hopp för en lydig hund i slutändan. Han lystrar redan till sitt namn och han kommer gärna med leksaker i munnen till en vilket känns väldigt bra!